- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
324

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Men om han älskar mig?"

"Om han det gör, så kan du vara lugn; han
skall då uppsöka dig och begära din hand, om detta
är honom möjligt."

Roxane lutade hufvudet i händerna och grät
med denna den första ungdomens hejdlöshet och
förtviflan, hvilken lyckligtvis är lika kortlifvad som häftig;

"Om jag blott ännu en gång kunde få se honom,"
mumlade hon snyftande. Elisa, är det nödvändigt
att vi resa redan i morgon?"

"Du vet, att ångbåten går klockan tio från
Villeneuve; om vi icke medfölja, måste vi vänta i flere
dagar till nästa tur eller färdas med deligensen, som
går så långsamt; och din mor skulle blifva orolig."

"Men jag måste likväl återse honom!" sade
Roxane och steg upp, "jag kan icke resa, utan att säga
honom farväl ... säga honom att ... att ..."

"Roxane, glöm icke hvem du är ... Anstår det
väl fröken de Sarassin att hängifva sig åt kärleken
till en fremling, en simpel läkare, som hvarken är
hennes like i börd eller samhällsställning och som
dertill troligen är likgiltig för det offer, hon vill
göra honom, och hvilkens medlidande vore allt hvad
hon vunne?"

"Ännu en gång, Elisa, du förstår icke kärleken,"
inföll Roxane häftigt.

Elisa smålog sorgligt och tillade: "Hvad skulle
väl dessutom din mor säga ..."

Den unga flickan, som nu tröstlös sjunkit
tillbaka i soffan, sprang åter upp och utropade med
harm:

"Ah, Elisa! det är så, din förmenta vänskap
talar! Du har intet medlidande, ingen ömhet för
mig; och jag som förtrott mig till dig, som älskar dig
som en syster och som har ingen vän, då du
lemnar mig."

"Roxane! min lilla syster, ty jag anser dig
verkligen så, var då förnuftig! Påminn dig att din mor
lemnat dig i min vård, att jag, så att säga, är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free