Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidan, bortåt rummets mörka hörn, med ett uttryck,
som om han icke varit fri för en dylik fruktan.
"Det var beckmörkt, och du förde mig med dig,"
återtog han halfhögt, "vi gingo ända ut till kanten
af staden, och vid ett af de sista gathörnen förenade
sig tvenne andra karlar med oss. Du bjöd oss alla
på en konjak, som du medfört, och ni pratade
muntert om stegar och rep och lyktor och vagnen, som
skulle vänta vid vägen, och jag begrep ingenting
deraf, men kände mig uppfriskad af konjaken och
sällskapet, och så kommo vi ändtligen till ett djupt
dike och en hög häck på en uppkastad jordvall.
"Hvarken måne eller stjernor lyste, men här ute
på fältet var det icke mera så mörkt; då vi nu
kommit öfver diket och genom häcken, upptäckte jag
rundt omkring oss hvita kors och simpla trävårdar
på små gräskullar. Det gick en kyla öfver ryggen
på mig ... jag fann att vi voro på negerkyrkogården,
’de svartas hviloplats’, som den kallas ... Stackars
svarta satar! de fingo icke ens der vara i fred och
ro för sina hvite bröders egennytta ...
"Emellertid begrep jag ännu ingenting; det är
icke godt att förstå, att man kan ’göra affärer i lik’.
"Vi smögo oss fram den ene efter den andre,
och du gick i spetsen; ändtligen stannade du vid en
nyss igenkastad graf, och både du och de andra
framdrogo undan edra rockar spadar, som varit
sönderskrufvade för att kunna döljas, och som ni nu helt
hastigt hopsatte. Ni började gräfva i den lösa mullen
och tillsade mig att stå på vakt för att lyssna, om
någon skulle nalkas, hvilket då alls icke var troligt
midt i mörka natten.
"Allt djupare kommo ni ned i jorden och allt
ängsligare kände jag mig, under det jag funderade på
vårt företag; slutligen, då ni kommit tillräckligt djupt
för att icke kunna synas, påtände ni en lykta der
nere i grafven och snart stötte edra spadar emot
likkistans lock. Ni ropade åt mig att nedsätta stegen
och kasta ned repen, som alltsammans varit gömdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
