- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
374

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Skeyler blåste ut ljuset, stoppade nyckeln i fickan,
sedan han låst dörren, och båda två famlade nu i
djupa mörkret utför trappan till nedra förstugan.

Det ensliga ljuset, som ifrån balkongen för ett
par timmar sedan spridt sitt sken öfver gården, lyste
nu icke mer, men man kunde likväl se, att det icke
var mörkt innanför de fönster, som lågo midt för i
andra våningen.

Ingenting kan se mera ruskigt och skräpigt ut
än på detta sätt byggda hus, med våningarna ofta
skjutande ut öfver hvarandra eller omgifna af gallerier
utan både form och färg; gården derunder blir
mörk, och man fruktar i hvarje ögonblick att denna
hopgyttrade gamla murkna träbråte skall falla öfver
ens hufvud, då man går derunder.

Emellertid ser hvarje hus på denna gata nästan
ut på samma sätt inåt gården; man skulle tro dem
med afsigt inrättade till smyghål för all slags smuts,
för mörker och osunda ångor; och det skulle icke
vara någon lätt sak att ertappa den, som ville
undkomma eller gömma sig i dessa labyrinter, hvilka,
likt kaninhålor, hade oväntade utgångar öfver allt.

Men liksom invånarne på sådana ställen ega en
märkvärdig förmåga att igenkänna och återfinna
hvarandra, så hafva de äfven förmågan att genast med
lätthet orientera sig der.

Skeyler tycktes således fullkomligt hemmastadd,
och följande den smala och mörka förstugans
krökningar, förde han sin kamrat med sig genom skrubbar
och vinklar, ömsom uppför några trappsteg, ömsom
ned, tills man kommit omkring halfva huset och ändtligen
stannade vid en stängd dörr.

Han slog ett enda slag derpå och hvisslade sedan,
på ett egendomligt sätt, under det han famlade
omkring för att förvissa sig om att ingen obehörig
möjligen fanns i närheten.

Efter ett par minuter sköts en liten lucka på
dörren undan och ljusskenet derifrån strömmade ut
öfver de båda kamraternas ansigten. Skeyler

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free