- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
381

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hur skulle jag kunna annat än ... än ... älska min ...
matmor," tillade hon stammande, allt under det hon
kastade förvirrade blickar åt dörren och fönstret.

"Sannerligen tror jag icke, att ni fruktar, det
friherrinnan står någonstans och lyssnar på er?" sade
Wenzlav skrattande.

"Tyst, tyst, för alla helgons skull! ... Gör mig
icke olycklig!" utropade fru Ditt bleknande och sjönk
ned på en trästol med ett ägg i hvardera handen,
hvilka hon kramade så hårdt, att hvitan rann ut öfver
hennes fingrar.

"Jag tror ni blifvit alldeles kollrig, sedan vi
kommit hem ..." sade Wenzlav förvånad.

"Det skulle ni också kunnat blifva, om ni
erfarit detsamma som jag ..."

"Nå, hvad har ni då erfarit? Vår husbonde
reser bort och gifter sig helt hastigt med det
vackraste fruntimmer, man vill se; man kan icke undra
på den saken, ehuru han snart är fyrtio år, men
frestelsen blir så mycket starkare, ju längre det
dröjer; han återkommer med sin fru, som är ung och
glad och sprittande af lefnadslust och oskyldig
barnslighet ..."

"Ung och glad! ... sprittande af oskyldig
barnslighet!" upprepade fru Ditt med dof röst och
skakade medlidsamt och föraktfullt på hufvudet, under
det hon blickade upp åt motsatta väggen, liksom
vädjande till den stora genombrutna sängvärmaren af
messing och alla kastrullerna som hängde der.

"Madonnan och alla helgonen bevare oss för en
dylik oskuld!" tillade hon rysande och knackade nu
ordentligt sönder sina ägg emot kanten af pannan,
der omeletten skulle stekas.

"Jag älskar min husbonde," återtog Wenslav, "och
har alltid hört att ett giftermål skulle bli hans olycka,
och derför har jag groll till den vackra friherrinnan,
det kan jag icke neka till; men ni, fru Ditt, hvad
har ni väl att beklaga er öfver?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free