Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utefter hela byggnaden, på bänkar och stolar
sutto herrar och damer, de senare utvecklande då
liksom nu en så djerf och utmanande lyx och visande
så bisarra toiletter, att man skulle kunnat tro hvar
enda en tillhöra den ständigt lefvande familjen
Bénoiton.
Militärmusiken spelar i den öppna rotundan till
venster, det skimrande vattensprånget midtför, den
lilla holmen i sjön kastar sin breda stråle högt i
luften öfver den gamla kastanjens krona der bakom,
och sorlet af menniskoröster blandar sig med det
melodiska plaskandet af de nedfallande dropparna; lugnt
och stilla, midt i den bullrande, granna och rörliga
taflan, rufvar den svarta svanen sina ungar på en
vassbädd utmed stranden och hennes make simmar
stolt med högrest hufvud omkring och bevärdigar de
brödbitar, man kastar åt honom, knappt med en blick
eller en höjning af den glänsande halsen.
Det är lif, solljus, toner och färger i öfverflöd,
och till bakgrund syns den vackra parken med sina
skyhöga, mörka almar och valnötträd, och öfver allt
sammans den blå aftonhimlen, skimrande ännu af de
milliarder ljusstrålar, som solen lemnat efter sig, då
den gömt sig bakom Neroberg.
Det var omöjligt att i detta ögonblick kalla
Wiesbaden ett "spelhelvete", men ett par timmar
härefter är emellertid scenen förändrad.
Längst bort, till höger vid ingången till
restaurationsrummen, sitter en mycket anspråkslös och
hygglig man, med ett grågult, intetsägande ansigte. Han
ser sömnig ut och stöder ömsom hakan emot sin
kappknapp, ömsom nickar han takten till den vals, hvars
toner fylla luften. Man skulle taga honom för en
borgare i den gamla hederliga delen af staden, en
hygglig gammal ungkarl, som gått ut på qvällqvisten
för att dricka ett glas bier, medan han beskådar
vimlet af de granna fremlingarne, hvilka kommit hit för
att vid de varma källorna offra sitt guld till stadens
fördel och fromma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
