Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inrådan, förhindrat, tröstade henne emellertid med
hoppet, att Alf skulle med tystnad och tillfredsställelse
lemna henne ostörd i hennes nya förhållanden. Häri
dömde hon också fullkomligt riktigt, hon hade ifrån
honom ingen upptäckt att frukta och skulle, om icke
helt andra orsaker funnits, i all ro kunnat uppträda
såsom baron Rosenheins enka, hvar som helst, utan
att blifva reklamerad eller anklagad som fru Stjerne.
"Kände ni de der herrarne?" frågade
markisinnan, då de hunnit utom arkaderna.
"Nej, icke det minsta," svarade Mylitta
obesväradt.
"Var det verkligen Mylitta?" sade på samma
gång Astley och Alf, upprepande som ett eko
hvarandras utrop och följande de sorgklädda damerna med
tveksamma blickar.
"Jag tror det knappt ... Hon skulle icke kunnat
möta oss på detta sätt; en dylik djerfhet är omöjlig,"
återtog Alf häpen.
"För qvinnorna är ingenting i den vägen
omöjligt. Men ehuru likheten är förvånande, instämmer
jag nästan med dig ... Jag tyckte också att detta
fruntimmer hade mera fyllighet och färg än din
försvunna hustru ... Mylittas egendomliga blekhet var
just en af hennes sällsamt tjusande egenskaper."
"Det var likväl länge, sedan vi sågo henne, hon
kan hafva förändrats ..."
"Hennes följeslagerska var emellertid tydligen
en dam af stånd, och sorgdrägten sedan ..."
"Låt oss efterfråga de båda fruntimmernas namn,
De kommo ifrån spelsalongerna, och betjeningen vid
dörrarne der känner, nästan alla menniskor," inföll
Alf hastigt och skyndade in i konsertsalen.
Genom denna sal, med sina sju ofantliga
ljuskronor, sina hvita kolonnader, sin förgylda läktare
och sina purpurröda stolar och soffor, var till
venster ingången till de nu försvunna spelsalongerna, och
på båda sidor om dörrarne härtill, bredvid en
afdelning, uppfyld med klädhängare, stodo beständigt två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
