Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller den unga enkans sällskap, och baron Fredriks
vördnadsfulla hyllning upptogs af Mylitta med
fullkomlig värdighet och nedlåtande välvilja såsom en
naturlig sak.
Emellertid hade fru Sarassin, då hon i baronen
igenkände sin tillfällige ledsagare i Genève, känt sig
obehagligt öfverraskad, och hans mors hastigt
påkomna vänskap gjorde henne ännu mera orolig.
Det dröjde naturligtvis icke länge, innan hon
förstod baronessans hemliga planer på familjens
arftagerska, och dessa planer blefvo nu ett ämne till
mycken öfverläggning äfven inom markisinnans
hufvud, ty det var svårt att afgöra, om hon borde gynna
dem eller icke.
Alla dessa fyra personer, som i grunden icke
kände det minsta intresse eller deltagande för
hvarandra, som till och med voro naturliga fiender och
utan tvekan skulle uppoffrat hvarandra, voro nu
emellertid inför verlden de varmaste vänner och täflade i
artighet och vänskapsförsäkringar; sammankedjade af
ett gemensamt mål, en gemensam tanke: den stora
rikedom, som hvar och en skulle velat tillskansa sig
ensam och som kanske slutligen icke skulle tillhöra
någon af dem; hvars verkliga tillvaro syntes nästan
tvifvelaktig genom sitt sällsamma vilkor, och som låg
oåtkomlig och hemlighetsfull som en sfinx af guld
emellan dem alla.
Man hade nu tillbragt en hel vecka i Wiesbaden.
Fru Sarassin satt ensam i sin sängkammare och skref,
allt emellanåt blickande upp på pendylen öfver
spisen, hvilken pekade på tre qvart till elfva. Hon
slutade just sitt bref, då dörren öppnades och hennes
svägerska inträdde.
Mylitta var klädd i ett slags ridklädning af svart
sammet — ehuru det alls icke var nödvändigt för
att sitta i en stol på ryggen af en mulåsna — en
rund kastorhatt med svarta plymer och en lång slöja
af krusflor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
