- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
440

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Store Gud! säg mig då allt ... skynda er!"
återtog han med häftighet.

Elisa, som genast vid Stjernes första åsyn kände
sin fruktan bekräftad, att han var helt och hållet
oskyldig och ingenting hade att meddela henne,
berättade nu historien om Roxanes sällsamma
försvinnande och om deras fåfänga bemödanden att få någon
annan ledning för sina gissningar om anledningen
dertill, än den motvilja, hon yttrat för resan ifrån
La Tour de Peilz.

"Det skulle i detta ögonblick vara ett löjligt och
oklokt pryderi," tillade Elisa, "om jag icke talade
uppriktigt med er, så mycket mer som ni troligen sjelf
anade hennes växande kärlek, och det var med
kunskapen derom, som jag fruktade eller hoppades att
hon flytt med er ..."

"Ni känner mig så litet, miss Elisa," sade Stjerne
allvarsamt och sorgset, "att jag icke har rätt att
vredgas öfver en dylik förmodan ... Jag hoppas
emellertid att jag icke nu behöfver försäkra er om ert
misstag ... Jag har icke återsett Roxane sedan den qväll,
vi voro tillsammans på S:t Martins kyrkogård; då
hvarken ni eller jag anade att det skulle vara sista
gången," tillade han med så bleka och skälfvande
läppar, att Elisa räckte honom sin hand och utbrast
i tårar.

"Allt hopp är då förloradt! hon måste vara
död ..." hviskade Elisa, under det Alf kanhända nu
först, vid den häftiga smärta han erfor, förstod hur,
kär den unga flickan blifvit honom.

Några minuter förgingo under tystnad, och först
då båda hemtat sig något, kunde de åter genomgå
och granska hvarje den minsta omständighet vid denna
händelse, der båda slutligen stannade vid samma
sorgliga förmodan.

"Om hon ar död, så skall jag åtminstone hafva
visshet derom, och om hon lefver, skall jag återfinna
henne, hon må dölja sig hvar som helst," sade
ändtligen Stjerne med upprörd och passionerad röst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free