- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
443

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra doldt under ett hopviket papper, fastsatt bakom
hans runda glasögon.

Han var badgäst, led af reumatism och döfhet
och bodde för besparings skull i den lilla byn
Sonuenberg nedanför den gamla riddareborgen med samma
namn. Hela hans utseende var mycket tarfligt och
godmodigt, och hvilken som helst skulle säkert trott
sig kunna garantera den stackars gamle döfve herrns
heder och trovärdighet.

Han var emellertid ingen annan än Hiram Thurn,
och den andre, som kom ifrån staden, var vicomte
de Sauval.

Båda veko ned åt "Blumenwiese", som den tiden
alls icke var ordnad, och der ingen menniska brukade
gå, efter som marken var kärrig och buskar och träd
växte vilda och hopsnärjda.

"Det var bra att ni kom, Hiram; jag fruktade
nästan att ni icke förstått min vink i morse. Jag
har något att tala med er om," sade vicomten, så
snart man hunnit utom parken.

"Jag hoppas att det är underrättelsen att vi få
börja affären, som ni vill meddela mig," svarade
Hiram.

"Tvärtom, min vän, vi måste vänta ..."

"Hvad betyder det! ni lofvade ju att
alltsammans skulle vara klart om några dar ..."

"Ja, det är sannt; men den der
penningeremissen, jag väntade ifrån mina vänner, har ännu icke
hörts af, och dessutom så ..."

"Hör på, vicomte! Ställ inte till något krångel,
ni känner mig ... Alla de andra börja också att bli
otåliga, jag har svårt att hålla dem stilla och
anständiga längre och ännu svårare att hålla dem ifrån
spelborden."

"Låt bli att gifva dem pengar."

"Då gå de sin väg eller kompromettera oss på
något ännu värre sätt ... hvarje dag blir dyr,
besinna detta och låt oss icke söla längre."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free