- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
461

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Du har kanske rätt," svarade Hawerfield, som
långsamt gick fram och åter på golfvet. "Jag vore
så mycket mera böjd att antaga din mening, som jag
sjelf kanhända eger en dylik hemlig talisman; ett
simpelt materielt, värdelöst föremål, som representerar
eller framkallar en följd af obegripliga sensationer,
och kanhända en dag, besegrande alla min fåfängas
och min viljas hinder, för mig fram till ett
oundvikligt mål ..."

"Nå väl, så mycket bättre för oss båda."

"Men jag älskar icke denna tanke ... min ande
reser sig upp deremot ... jag är menniska, jag vill
vara fri ..."

"Så sade också, enligt traditionen, den första
menniskan, och för att öfvertyga sig om sin frihet
blef hon elak ... det ondas i stället för det godas
slaf ... Ack,min vän! den enda möjliga friheten
ligger utan tvifvel just i det fullkomliga
subordinerandet under den högsta eviga viljan; vi göra den till
vår endast genom vår innerliga förening med
skapelsens oändliga harmoni ..."

"Har du besinnat konseqvenserna af hvad du
säger?" inföll Astley något ironiskt och stannade
framför sin vän.

"Ja, den yttersta konsekvensen deraf är, i min
tanke, den högsta möjliga lycka och lugn för
menniskosinnet."

"Ganska riktigt, men på hvad sätt? Du
märker icke att du med dessa ord rangerar dig till den
hedniska fatalismen och stannar vid den orörliga,
sfinxlika indiska filosofiens slutord."

"Jag märker det mycket väl, men jag stannar
icke der; jag tillägger såsom motiv det vigtigaste
som denna lära saknar."

"Och detta är?"

"Kärleken och hoppet."

Astley svarade ingenting, han gick tankfull med
nedlutadt hufvud fram och åter några minuter och
sade slutligen med en helt annan ton:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free