Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Du behöfver icke vänta på mig i afton, Annette.
Jag har hufvudvärk och vill gå att dricka ett glas
vatten vid Kochbrunnen, innan jag lägger mig."
Klockan slog nu half tio, och klockan elfva
skulle hennes man komma. Öfvertygad, att det enda
ställe, der hon kunde söka Hiram, var i någon af
spelsalongerna, styrde hon genast sina steg dit,
trotsande den förundran, som hennes uppträdande der
kanhända skulle väcka, ifall någon af hennes bekanta
skulle få se henne.
Vid denna tid, af dygnet voro dessa salonger
mest lifliga. Den sista timmen innan de stängas,
skynda alla med ett slags feberaktigt raseri att kasta
sitt guld och silfver på den förrädiska gröna dukens
mystiska rutor.
Ljusen brunno flämtande i de stora förgylda
kronorna, och trängseln i det första rummat, der
insatsen var fri och ’rouge-et-noir’ ensamt spelades,
var sådan, att Mylittas afsigt skulle varit lätt att
verkställa utan uppseende, förutsatt att hon fann
den hon sökte.
Fåfängt mönstrade hon emellertid alla dessa olika
fysionomier, i hvilka uttrycket nästan ständigt var
detsamma, emedan alla voro döfvade af samma rus.
Bland de tre- eller fyrdubbla raderna af stående
och sittande spelare och åskådare, som hon granskade,
fanns emellertid icke Hiram Thurn.
Hon gick igenom den stora, nästan tomma
läsesalongen, med dess sammetssoffor, dess stora bord
med tidningar och skrifmaterial, dess vackra
marmorkamin, målade tak, mörkgröna väggar och rika
förgyllningar, och ämnade fortsätta sin rund, då midt
för dörren vid roulettebordet i nästa rum den breda
ryggen och den korta, tjocka nacken af hennes
förmente bror presenterade sig för henne.
Äfven här var mycket folk; allas ögon och
tankar hängde vid den kringsnurrande lilla kulan, och
croupierens enformiga ’gagne’ ock ’perde’ genljödo i
allas öron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
