Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig förtrolig med det inre af Roxanes hem, som han
icke kände.
Han besegrade emellertid denna känsla och sade
efter ett par minuters tystnad:
"Mycket gerna, herr Wachereau ... Jag önskar
naturligtvis att ni får tillfälle att bedöma allt, som
kan ega sammanhang med denna händelse, och jag är
färdig att gå nu genast."
"Så mycket bättre. Jag kom hit för att tala
några ord med min moster, hvilken är i doktor
Pinglers tjenst, men jag skall snart upphinna eller
sammanträffa med er vid slottet," sade Wachereau, som
helsade de båda herrarne och gick in i huset.
Antingen anade emellertid den skarpsynte
polismannen Stiernes tankar eller försinkade han sig emot
sin vilja, ty Alf hann ända fram till slottets port,
utan att Wachereau syntes till, och då Alf nu
stannade ett ögonblick, innan han gick in, kände han en
sällsam och tung aning om sanningen af deras
förmodan och tyckte att sjelfva vindens sus i de gamla
träden hviskade till honom om Roxanes död.
Det var snart ett år, sedan han den sista
qvällen stått på samma ställe, och hur förändradt fann
han icke allting nu? Det var då en mild, lugn och
månljus natt, träd och gräs hade denna friskhet och
grönska, som den första höstens regn och svalka
medföra, och i den ljumma fuktiga luften ljödo
näktergalens sång och tornurets slag med dubbel klarhet.
Nu deremot var det midt i den heta, torra sommaren,
solhettan hade bränt upp gräset utanför, som,
vissnadt och gult, viftade i blåsten från sjön, törnrosorna
voro utblommade och deras blad lågo som en tjock
matta nedanför muren tillsammans med gula löf från
trädens glesnade kronor, utan att någon brytt sig om
att borttaga det.
Porten till borggården stod halföppen, och då
han gick in, såg han vid ena sidan deraf, under
vinrankornas lösryckta och orediga refvor, en qvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
