Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om han också är doktor, skulle kunna bota mig ...
jag är alldeles förbi."
"Verkligen?" inföll Alf, som fattat hennes
motsträfviga hand och lade fingret på hennes puls, under
det han antog en allt mera allvarsam och förvånad
min, samt slutligen steg upp helt hastigt, låtsande en
bestörtning, som väckte hushållerskans undran och oro.
"Ja, ni är verkligen mycket illa sjuk!" utropade
han patetiskt. "Detta var en högst besynnerlig
kasus ... Ni har en mycket farlig åkomma, min fru."
"Åh, hvad säger ni? Hvad är det?" inföll fru
Ditt helt högt och satte sig hastigt upp i sängen med
häpen och förfärad min.
"Jag kan icke säga er det nu. Det är ett mycket
ledsamt fall af en svår sjukdom, hvarom ni säkert
sjelf är okunnig ... Jag skall fundera derpå tills i
morgon; kanhända jag kan finna något medel deremot;
emellertid skall jag, med er tillåtelse och vägledd af
er ’älskvärda’ tjenarinna, enligt markisinnans önskan
gå upp i slottet, der man godhetsfullt lemnat mig
valet att bo och vistas hvar jag vill i de öde
rummen."
"Men, min herre ... då jag är sjuk och då jag
ansvarar för allting här ..."
"Var lugn, ni har ju fru Sarassins bref, och
dessutom är jag nära bekant med doktor Pingler i Vevey,
ni bör icke kunna misstro mig, och hvad er sjukdom
angår, så hindrar den icke mitt vistande här; jag
skall just söka att bota er, och ni skall få se att vi
till slut skola bli goda vänner."
Fru Ditt hade suckande, villrådig och förtretad
sjunkit ned i sin säng igen, och då Marthe i
detsamma inkom, tillade Stjerne:
"Jag ser att nycklarne hänga der på väggen,
vill ni hafva godheten att låta Marthe öppna åt mig?"
"Hur vet ni att jag heter Marthe?" sade denna
mumlande, men med mindre vresig uppsyn.
"Jag har hört miss Elisa Douglietz och fröken
de Sarassin många gånger tala om både er och er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
