- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
524

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Delorme; han är visserligen mellan fyrtio, och femtio
år samt temligen ful, men damerna hafva stundom
en besynnerlig smak och ..."

"Hvilken orimlig tanke!" sade Elisa afbrytande
och ryckande på axlarne med ovilja.

"Ack, miss Douglietz! vi polismän erfara ofta
att de orimligaste förutsättningar äro de mest
riktiga ... Det onda är ju i sig sjelf en orimlighet i
naturen, och man kan derför icke nyttja förnuftets
måttstock vid bedömandet deraf."

"Nå väl, jag lemnar då er förmodan åt dess
värde; men jag har åtminstone aldrig sett den man,
ni beskrifvit, och jag har icke den minsta anledning
att tro, det han kände fröken Sarassin eller någonsin
varit i slottet."

"Ännu en gång, ursäkta mig, miss Douglietz,"
sade Wachereau, i det han vek af åt en annan allé
och aflägsnade sig.

Regnet hade emellertid tilltagit och Elisa, som
förlorat all lust för någon vidare promenad, vände
om, oroad och förskräckt öfver polismannens
meddelande.

*



De båda personer, som Wachereau visat Elisa
längst bort i allén framför dem, voro mycket riktigt
Hiram Thurn och Mylitta.

Den senare hade, som Elisa sjelf sett, åtföljt sin
svägerska på den vanliga eftermiddagskonserten.

Den vackra enkan var visserligen ännu klädd i
svart, emedan sorgeåret icke förr än om trenne
månader var tilländalupet, men hon hade likväl förstått
att från sin drägt förjaga hvarje skymt af dysterhet
och sorg, och hennes fina blonda lockar sammanhöllos
till och med genom ett smalt band af juveler, som
glittrade likt stjernor, liksom hennes skäfpknäppe
och den brosch, hvilken fäste spetssjalen omkring
hennes bara hvita axlar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free