- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
530

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hiram tog också ett steg baklänges af
bestörtning och vrede, frammumlade en förfärlig ed och
vände ut och in på sitt stora röda öga, i det han
höjde sin knutna näfve på ett sätt, som väl kunnat
öka Mylittas fruktan.

Ytterligheten af hans öfverraskning och
förbittring tycktes emellertid just återgifva henne lugn
och mod; ty utan att vika undan en tum, sade hon
helt lågt och med fullkomlig beherskning:

"Hiram! Besinna dig. Hvad som har skett, kan
icke ändras ... åtminstone icke genom råa utbrott af
vanmäktig vrede."

Hon hade fästat sina kalla och klara ögon med
fasthet på honom, och beherskad af denna blick och
hela hennes hållning, vände han sig om med kufvad
harm, i det han långsamt lät den höjda armen sjunka
till sidan, och sade med sammanbitna tänder:

"Nå väl, sköt dig nu sjelf och ät den soppa,
som du kokat åt dig."

"Jag erkänner, att du hade rätt; men ..."

"Då man räckt hin onde ett enda finger, så
måste man snart lemna honom alla de öfriga och
slutligen hela handen; det är icke värdt att krusa
med den saken; så vida man icke, för att vara
riktigt säker på helvetet, vill skaffa sig det redan här i
verlden," återtog Hiram med ett dystert, undertryckt,
skratt.

"Ännu en gång, sköt dig sjelf, Mylitta ... affären
är förlorad; jag drar mig undan ... farväl, fru
baronessa! Ni behöfver visst icke vänta på någon
familjesammankomst, för att få ert öde afgjordt."

"Sansa dig, Hiram. Du vet väl, att vi icke kunna
skiljas. Den ofärd, som händer mig, blir för dig
ännu mera farlig. Allt hopp är ju ännu icke
förloradt; att söka och finna är icke detsamma, och den
försvunna skönheten sitter väl icke som en flöjel på
taket af det gamla slottet der borta."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free