- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
538

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vanliga imponerande värdighet sade han till den
framskyndande portieren:

"Har ni ett par rum lediga, min vän?"

"Nej, min herre," svarade denne, bugande, "det
finns endast ett och detta blef ledigt just nu, då
rentiern Belmont ifrån Bruxelles för ett par minuter
sedan lemnade det."

"Nå väl, jag får åtnöja mig med detta," svarade
Sauval, som länge önskat bo i detta hotell och nu
fullkomligt väl visste att just det rum fanns
disponibelt, hvarpå han spekulerat, något hvarom han på
morgonen fått underrättelse genom en uppassare, som
han betalt.

Portieren ringde, och oberkellnern anlände för
att ledsaga den förnäme resanden till det lediga
rummet i andra våningen, medan tvenne uppassare
mottogo hans saker för att bära dem uppför trappan.

"Det var länge jag har fått vänta," sade vicomten
vårdslöst och kastade sig i soffan, sedan alla de andra
gått och endast en af uppassarne stannat, för att
afvakta hans befallningar.

"Ja, min herre, vi hafva icke haft ett enda rum
ledigt, och om ni icke passat på, så hade jag säkert
icke kunnat hålla mitt löfte att skaffa er detta,"
svarade uppassaren med hemlighetsfull och
inställsam min.

"Den guddomliga baronessan Rosenhein bor ju,
här i hotellet?"

"Ja, hennes rum äro vägg om vägg med ert."

Vicomten kysste på fingrarne åt den stängda
dörren, der nyckeln var urtagen och framför hvilken
man placerat en liten soffa, och sade liksom för
sig sjelf:

"Hon är den mest förtjusande qvinna, jag
någonsin sett."

Uppassaren smålog, liksom man sagt honom sjelf
en artighet, och nickade bifallande.

Vicomten var i sjelfva verket en man mellan
femtio och sextio år, men både hans vackra ansigte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free