Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Omkring det stora bordet midt på golfvet sutto
eller stodo en krets af endast tjugo eller trettio
personer, hvaraf blott tre eller fyra fruntimmer.
En af dessa, en gammal rysk furstinna om
sextio eller sjuttio år, med grå lockar, sammetsrob och
juveler, syntes icke minst intresserad af spelet och
rådfrågade oupphörligt ett litet papper, som hon höll
i handen och hvarpå hon med en nål gjorde märken
för vinst eller förlust; hennes handsekter stod
vördnadsfullt bredvid, för att besörja hennes insatser och
utbetalningar, och utmed hennes kammarfru, hvilken
blygsamt väntade längst ned vid dörren, satte nu
Elisa sig ned med sitt tidningsblad, i afsigt att
obemärkt kunna observera denna samling, som tyst och
nästan orörlig bildade en egendomlig tafla, återgifven
af trymåerna rundt omkring, och hvaröfver stundom
en månstråle genom det hvälfda takets glaskupol
sänkte sig ned midt i det artificiella ljusskimret.
Bredvid den gamla ryska damen stod lord
Hawerfield, och det var icke första gången, Elisa i
hemlighet följt honom hit och sett den onaturliga elden
i hans ögon och på hans kind den hastiga rodnad,
som flammade upp och försvann, tänd eller förjagad
af spelets infernaliska retelse och makt, en makt som
kanske ingen kan fullkomligt undgå.
Hon granskade denna afton med mer
noggrannhet än någonsin detta sällskap, der den tvetydige
vicomte de Sauval med alla de i Hamburg inöfvade
spelarne befann sig.
Han hade suttit här orörlig hela dagen; han
var dödsblek, hans panna var fuktig, och hans snabba
och skarpa blickar flögo förstulet då och då öfver
bordet till Hiram Thurn med sitt förbundna öga,
och till en lång, blekgul ung man med svart, långt
skägg och magra, snöhvita händer, hvilken också
tillhörde hans sällskap.
Vid middagstiden hade han haft en ofantlig hög
af guld och banknoter framför sig, men den
sammansmälte allt mer och mer, och nu, då den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
