- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
561

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stenbänken, i det han tycktes se sig omkring på den
lilla öppna platsen.

En hastig och förskräckande tanke uppstod hos
Elisa. Hon var öfvertygad att det var Astley, som
kommit och som väntade under eken; men de båda
gömda karlarne voro nu emellan henne och honom ...
de hade kanske något ondt i sinnet, de väntade på
någon, de hade möjligen sett honom i parken och
gått för att möta och öfverfalla honom här, på det
mest ensliga och aflägsna stället af vägen.

Det verkliga förhållandet föresväfvade henne
således med ens, och utan att besinna sig, skyndade
hon hastigt fram, sprang förbi det ställe, der hon
sett gräset röra sig, och uppfattade i flykten en
halfhögt frammumlad ed såsom bekräftelse på sina
misstankar.

Nu stod hon andlös och darrade bredvid den
förvånade Hawerfield — ty det var mycket riktigt
han — fattade hans hand med en oöfverlagd rörelse
och ropade högt: "Marion! Marion! kom då hit!"

"I sanning, ett egendomligt sätt att infinna sig
vid ett hemligt möte! ... ifall det är ni, som kallat
mig hit?" sade Astley skrattande och bugade sig för
den beslöjade och insvepta varelse, som allt jemt
hårdt omfattade hans hand och såg sig omkring med
ängslan.

"Ack, mylord!" svarade Elisa, med ögonen fästade
på det ställe, der hon visste att de båda karlarne
lågo gömda; "jag skall aldrig förlåta mig denna
oförsigtighet, som kunnat kosta ert lif ..."

"Men, min Gud, hvad menar ni? ... Hvad är
det då, som skrämt er så?" återtog Hawerfield, då
Marion, som icke förstått någonting af de på engelska
framhviskade orden, nu äfven närmade sig.

"Låt oss skynda härifrån ... der borta vid
vägkanten ligga tvenne karlar, som nyss smögo sig hit,"
tillade Elisa och fattade Astleys arm.

"Hvad fruktar ni då af dem?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0561.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free