- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
562

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Jag hörde deras samtal... De ha troligen följt
er ... Jag fruktar att de ha onda afsigter ... Kom,
kom!"

"Som ni vill ... Det förefaller mig, som om det
icke vore första gången, som ni hemlighetsfullt och
med en underbar makt trädt emellan mig och den
hotande faran," sade Astley, som i sjelfva verket
delade hennes misstankar och förmodade att de båda
qvinnornas uppträdande kanhända verkligen räddat
hans lif eller åtminstone hans plånbok.

"Det är sant, mylord, att jag länge följt er med
en systers ömhet och vaksamhet ..."

"Säg snarare en engels, ifall ni icke vill
använda det jordiska namn, som ensamt är det rätta
för handlingar, sådana som edra ... Jag har aldrig
sett er ... jag har icke ens förr än nu hört er röst,
men en hemlig aning säger mig, att den Elisa, som
vid Oukwoodhouse flydde min tacksamhet, sedan hon
räddat mig ... den hemlighetsfulla qvinna, som, sedan
hon ryckt mig ur Genèversjöns vågor, vakade öfver
mig i Vevey, och den, hvars hand jag nu trycker i
min, är densamma, eller — miss Elisa Douglietz’ ...
Har jag icke gissat rätt?"

Elisa ryckte till af öfverraskning vid detta namn,
men svarade icke.

"Ni tiger; ni vredgas väl icke på mig derför,
att händelsen endast — jag bedyrar det — låtit mig
gissa ert namn. Och hvad betyder dessutom namnet?
... jag känner er ju i alla fall icke; och min
tacksamhet ..."

"Tyst, mylord! Namn icke detta ord. Om Gud
värdigats nyttja mig såsom medel till er nytta, så är
det jag, som är honom skyldig tacksamhet derför ..."

"Men dessa ord innebära en ömhet, som jag icke
förtjenar."

"Ack! hur ofta förtjena vi väl de känslor, man
egnar oss, de må vara hvilka som helst. Den
varmaste och mest trofasta välvilja är stundom den minst
förtjenta," sade Elisa med en ton af skämtsamhet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free