Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regel har någonsin haft mindre utsigt att blifva
åtlydd ... Således, begär ingen större uppriktighet, än
jag kan åstadkomma, och var öfvertygad, att då jag
nu för alltid lemnar er, anser jag mig hvarken
medföra några gäckade förhoppningar eller någon sorg,
som förtär mitt lif ..."
"Då älskar ni mig också icke, miss Elisa ... och
jag är glad deröfver, ty jag skulle aldrig kunna
förlåta mig sjelf, om jag verkligen egt en sådan qvinnas
kärlek och icke kunnat besvara den ..."
Elisa teg, och Astley fortfor efter några
ögonblicks tystnad:
"Men hvad menade ni, skola vi aldrig mera
träffas?"
"Nej, troligen icke. Det var derför, jag en enda
gång ville gå vid er sida som nu, och höra er tala
till mig som till en vän, innan jag lemnar er ...
Jag har fått min önskan uppfyld, jag har känt mig
mycket lycklig under dessa ögonblick, och jag skall
medföra minnet deraf, då jag, långt ifrån er, går att
återtaga de pligter, som jag allt för länge glömt ..."
"Ni är en sällsam qvinna, hvarför får jag icke
lära känna er? ... Ni liknar ingen af de damer ur
stora verlden, som jag träffat. Edra tankar och ert
okonstlade sätt att uttrycka dem väcka hos mig
minnet af den enda qvinna, jag kanske verkligt älskat,
eller åtminstone uppriktigt saknat.
"Ah, ni har då verkligen älskat och saknat?"
utropade Elisa med en rörelse och en häftighet, om
hvars orsak Hawerfield helt och hållet misstog sig,
och han svarade derför i en ton till hälften
urskuldande:
"Ni tror mig väl icke om att vara fullkomligt
känslolös ... Det fanns en tid, då jag var lika så
romantisk och okunnig om verlden och min egen
verkliga menniska som ni, och under denna tid älskade
jag en liten god och oskuldsfull varelse, glad,
uppriktig och naturlig, och minnet af henne är ännu
min själs dyrbaraste skatt ..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
