- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
567

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en fattig prestdotter i ett främmande land; och
likväl, miss Elisa, ega detta land och denna fattiga
flicka, trots åren och fåfängan, ännu mina ljufvaste
känslor och mina käraste minnen."

Lord Hawerfields röst hade förändrats och blifvit
vek, han tystnade och tillade efter ett par ögonblick,
då han kände Elisa darra liksom af våldsamma och
qväfda snyftningar:

"Förlåt min uppriktighet; det egendomliga i vår
belägenhet, stjernljuset och natten ha narrat ifrån
mina läppar ord, som jag aldrig förr tänkt på att
uttala ... Olyckan är just, att vi aldrig äro
konseqventa här i verlden; hvarken fullkomligt hjertlösa
eller fullkomligt högsinnade ... Det är endast
romanhjeltarne — idealiserade personligheter — som ega
den afundsvärda förmånen att vara englar eller
bofvar; vi alldagliga, så kallade ’hederlige man’,
verldsman, vi tillbringa hela vårt lif under vacklandet
mellan dygder och fel, mellan ädla tankar och lumpna
handlingar, mellan hjertats bön och fåfängans eller
lidelsernas befallning ..."

"Det är sällsamt likväl," inföll Elisa sakta, "att
under det ni persifflerar denna fåfänga, under det
ni med ett slags bitterhet skakar dess fjättrar,
bibehåller ni dem likväl ..."

"Ja, och just derför är jag sämre och mera
tadelvärd, åtminstone mera olycklig, än de, som utan
omdöme lefva på god tro i full belåtenhet med sig
sjelfva och sin fåfänga."

"Och ni har aldrig tänkt på att göra ett offer
deraf för er kärlek och er lycka?"

"Jag har verkligen någon gång tänkt derpå;
men jag är ännu osäker, om denna uppoffring vore
min lycka ... Den sårade fåfängan är en oförsonlig
fiende, hon glömmer och förlåter aldrig och pinar oss
ända in i paradiset; i sjelfva kärlekens armar."

"Ni har kanhända rätt," sade Elisa, suckande.
"O hur litet afundsvärda äro icke dessa företräden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free