Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lås, hvilka icke tycktes hafva blifvit rörda på
århundraden, ty dörren stod halföppen, men orörlig,
lemnande Mylitta knappt rum att tränga sig igenom den
in i en mörk och fuktig källargång.
Det flämtande ljuset lyste med en röd och
dunkel låga och den unga qvinnan i sin hvita drägt,
smygande sig fram under jorden med sin börda, skulle
på scenen af en teater gjort en förträfflig effekt; nu
var det ingen, som såg hennes vackra, bleka ansigte
med dess oroliga och skygga ögon, och väl var detta,
ty hvilken som helst af slottets öfriga invånare skulle
troligen hafva störts i sin nattliga ro af denna syn,
och den stackars hushållerskan skulle deraf fått ännu
en fruktansvärd bekräftelse på sin vidskepliga fruktan.
Efter femtio eller sextio steg stannade Mylitta
ändtligen vid en annan dörr, men jernbeslagen och
väl tillsluten — en dörr, som bevisade att slottet i
La Tour de Peilz hade sitt underjordiska, djupa och
hemliga fängelse lika väl som slottet Chillon, icke
långt derifrån vid samma strand, ehuru ingen
Bonnivard gjort det förstnämnda ryktbart och ingen skald
besjungit dess svarta, mögliga murar.
Nederst vid dörrtröskeln fanns en lucka. Mylitta
ställde korgen och ljuset ifrån sig på jordgolfvet,
vred upp den stora jernhaken, som stängde denna
lucka, öppnade den och lade örat intill det hål om
åtta eller tio tum i fyrkant, som luckan betäckte.
Det var djupt mörker derinne och en lika djup
tystnad; intet ljud hördes och Mylittas ansigte
uttryckte en stark spänning och pinsam oro, under det
hon med återhållen andedrägt lyssnade.
Flere minuter förgingo, hon tycktes vilja ropa
eller uttala några ord, som likväl aldrig kommo öfver
hennes läppar, och slutligen sköt hon sakta och
varsamt maten och kläderna, som hon medfört, hvart
efter annat, allt som hon upptog det ur korgen, in
genom den trånga öppningen, lyssnade ännu ett par
sekunder, tillslöt ändtligen luckan och begaf sig
liksom motvilligt tillbaka samma väg, som hon kommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
