- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
600

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i fyrkant, lemnade nu några solstrålar inträde, hon
var icke mera i mörkret, hon kunde se sig omkring
och hon tyckte sig förnimma en fläkt af den friska
vinden der utanför.

Sällheten att känna solens strålar på sitt ansigte,
att inandas den rena ehuru sparsamma luften, som
trängde ned genom hvalfvet, att kunna skilja mellan
dag och natt, öfverväldigade hennes sinnen, hon
sammanknäppte händerna i outsäglig rörelse och glömde
nästan papperet, som ännu låg oläst framför henne.

Ack! det var ingen vän, ingen räddare, som
sändt henne detta; det var samma stil, som hon förut
sett, och biljetten innehöll blott följande ord:

"Försök icka att ropa eller på annat satt begagna
det hål man gjort i ert fängelse, ty vid minsta
bemödande af er till befrielse skall öppningen åter
tillmuras; ni skall dö af hunger, ty man skall då icke
mera kunna ega någon gemenskap med er."

Roxane släppte papperet ur sina händer, ett
par tårar af bedragen väntan rullade utför hennes
kinder, hon pressade handen emot hjertat och böjde
hufvudet med en suck.

Det var icke befrielsen, men det var befrielsen
från den ständiga natten, och hon såg nu äfven att
man genom dörrluckan fördubblat hennes förråd af
allt, hvad hon kunde behöfva för lång tid.

Hvad skulle väl allt detta betyda? Ämnade
man väl lemna henne här åt sitt öde?

Dagen derpå öppnades icke denna lucka, och
sedan aldrig mer. Endast ett stycke bröd, några
frukter och friskt vatten hissades hädanefter ned
genom gluggen i taket, och det var tydligt, att hon
nu fått en annan och mindre deltagande fångvaktare.

*



Och så var äfven förhållandet. Baron Josefs
unga enka, som tillbragt hela vintern i slottet, kunde
icke längre uthärda ensamheten här. De båda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free