Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svägerskorna reste tillsammans till Wiesbaden, sedan de
efterskickat familjens juridiska biträde, advokaten
Desor i Genève, och under flere dagar haft med honom
en lång och hemlig öfverläggning.
Mylitta hade derigenom fått full bekräftelse på
förlusten af den familjeklenod, hvarigenom hela det
rika arfvet gick förloradt, blifvit invigd i alla de
hemliga och fåfänga åtgärderna till dess återfinnande
och insett, att markisinnan hade fullkomligt rätt;
deras enighet och tystnad var det sista och möjliga
medlet att lyckas vid begagnandet af det falska bevis,
man lyckats förfärdiga.
De båda damerna lemnade således La Tour de
Peilz, såsom goda vänner och bundsförvandter, af
tvånget förenade i samma önskan och mål; men
innan deras afresa hade Mylitta på ett djerft och
sinnrikt sätt förstått att betrygga sig både i afseende på
sin farliga fånges flykt och hennes vård, utan att
likväl för någon röja hennes namn och tillvaro.
Natten innan afresan skulle företagas, vaknade
den stackars fru Ditt vid att någon lade en kall hand
på hennes panna. Hon slog upp ögonen och såg med
förfäran sin fruktade matmor stå vid sin säng.
Mylittas redan förut bleka och nästan andelika
utseende hade ytterligare genom en konstnärlig
"grimering" blifvit infallet, magert och hemskt; hon var
klädd i sin långa, hvita nattrock hvari hushållerskan
redan flere gånger sett henne, men nu var den
sammanbunden omkring lifvet med ett långt, groft rep,
som hängde ned till fötterna, hon höll ett ljus i
handen och stod tyst och orörlig, fixerande med stela,
glanslösa ögon den olyckliga gamla qvinnan, som,
halfdöd af förskräckelse, knappt vågade andas och
ännu mindre röra sig.
Slutligen sade den förmenta hexan med långsam,
hotfull röst och utsträckt hand:
"Vill du lefva eller dö? Svara!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
