- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
615

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Hvad pratar ni för nonsens?" återtog Stjerne,
öfverraskad af hennes ord, hvilka väckte en hastig
och förfärlig tanke inom honom, att Roxane
möjligen förlorat förståndet och instängt sig sjelfvilligt.

"Här finns således i alla händelser en fånge, och
det är utan tvifvel denna, ni besökt om qvällarne,
då ni smugit er utför trappan?"

Fru Ditt teg och böjde åter ned hufvudet.

"Och om det icke är Roxane, hvem är då denna
olyckliga, hvarom ni talar?"

"Det är min matmor, baronessan Rosenhein."

Alf spratt till, som om man afskjutit en pistol
vid hans öra. Hvad var meningen med denna
sällsamma lögn?

"Baronessan Rosenhein, er matmor och baron
Josefs enka?" frågade han förvånad.

"Ja, man kallar henne så," hviskade fru Ditt
ängsligt.

"Antingen är ni galen, eller är ni den
besynnerligaste ränkmakerska, jag någonsin kunnat föreställa
mig ... baronessan Rosenhein är nu i Wiesbaden, jag
talade vid henne der för mindre än en månad sedan."

Hushållerskan suckade blott och tillslöt ögonen.

"Tala sanning för mig, eller tig, och jag går för
att sjelf söka den," fortfor Alf otåligt.

"Jag har redan sagt er allt för mycket ... jag
har ingen räddning att hoppas, om icke den heliga
jungfrun vill stå mig bi ... ni må sjelf döma om min
belägenhet," sade fru Ditt ändtligen, bragt till det
yttersta, och upprepade sedan, under ångestfulla
suckar och beskärmelser, för den förvånade Alf
historien om sin spökande matmor, hvars själ hon trodde
innesluten i det gamla förfallna tornet.

Hennes uppmärksamme och bestörte åhörare, som
icke ett ögonblick kunde betvifla att den arma Roxane
var detta instängda offer, visste icke, hvilketdera var
mest förvånande, Mylittas grymhet och list eller
hushållerskans vidskepelse och dumhet.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0615.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free