Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja, min lilla vän, men jag reser härifrån i dag
och önskar derför träffa baronessan," svarade Hiram
helt familjärt.
Ingenting kunde synas Annette naturligare, än
att en bror besökte sin syster, och hon införde honom
också strax till sin matmor, som ögonblicket derefter
ringde för att gifva henne befallning att icke mottaga
någon främmande som kunde komma, och för alla säga,
att baronessan hade rest till Schlangenbad.
Att bror och syster ville vara ostörda, då de icke
under så lång tid sett hvarandra, föreföll Annette
alldeles i sin ordning, hon efterkom noggrannt sin
unga frus befallning, och Stjerne, som icke misstrodde
hennes enkla uppgift, afgifven utan all besinning eller
tvekan, och som dessutom inbillade sig att Mylitta
var lika ifrig att träffa honom som han henne, för
öfverenskommelsen om denna affär, lemnade villan,
öfvertygad att få ett bud ifrån henne, så snart hon
återkom, ty han kunde icke ana att hon redan visste
om hans ankomst.
Så var det emellertid, ty i samma ögonblick som
han sjelf steg in i den omnibus, hvilken förde de
resande, som med ångbåten Vilhelm Tell kommit utför
Rhein, till Biebrich, för att fara till Wiesbaden, steg
en lång, mager och blek ung man upp på taket af
vagnen och ankom således i samma ögonblick som han
sjelf till posthusets gård.
Då Stjerne steg ur vagnen, hade denne redan
hoppat ned ifrån taket, och tio minuter derefter
sammanträffade han med Hiram Thurn på den lilla
holmen i sjön midt för Curhaus.
Det var just vid middagstiden; alla menniskor
sutto till bords; det var för ögonblicket tyst och tomt
i parken, och den lille tjocke herrn, med det sjuka
förbundna ögat och den stora kasketten, satt helt
ensam vippande på det långa gungbrädet under
silfverpopplarne, som beskugga hela holmen.
Han höll käppen mellan knäna, bemödande sig
att få någon svigt i det tunga brädet, beräknadt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
