Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Men jag anar att han icke kommer ..."
"Tyst! Hör du icke att någon tränger sig genom
busksnåren der nere ... det är han ..."
Mylitta darrade och sträckte sig ut genom
fönstret, der murgrönans refvor sakta rördes för
nattvinden; hon lyssnade och hörde nu tydligt att
grenarne i småskogen böjdes undan och sanden knarrade
vid snabba steg på gångstigen.
"Gif honom ett tecken att du är här!" hviskade
Hiram, som stod bakom henne.
Hon hostade sakta, viftade med sin näsduk
genom det sönderbrutna bågfönstret och vände sig
sedan om.
"Stå stilla, Mylitta! Rör dig icke!" hviskade
Hiram i detsamma med en röst så kort och
befallande, att den ovilkorligt skulle hafva blifvit åtlydd,
äfven om hon icke af häpnad och förskräckelse dragit
tillbaka sin redan lyftade fot och stannat såsom
fastväxt vid upptäckten, att golfvet framför henne
försvunnit, och en gapande afgrund i stället uppstått
mellan henne och dörren.
Det var till det rum i tornet, der den gamla
falluckan ännu fins, som Hiram fört henne, och
medan hon lutade sig ut för att lyssna efter den
väntade Stjerne, hade han upplyft denna lucka och
stod sjelf tryckt intill väggen bakom densamma.
Knappt två fot af golfvet återstodo på trenne
sidor deromkring, men vid dörren fans icke en
fotsbredd, och den, som nu i halfmörkret inträdde här,
utan misstankar eller kännedom om lokalen, skulle
ovilkorligen i samma ögonblick nedstörta i djupet.
Hirams förfärliga plan att på detta sätt befria
sig ifrån deras farliga fiende tycktes vara lika
ofelbar, som den var sinnrik, den egde dessutom alla
utsigter att förblifva dold, och Mylitta förstod den
nu med ens i all dess gräslighet.
Hon hade anat någon mörk afsigt och nästan
bäfvat att blifva delaktig deraf, men den kalla
grymheten i detta förräderi öfversteg likväl hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
