Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställning. Fasan deröfver besegrade hennes fruktan
för Alfs hotelser, hon besinnade sig, och hennes egen
själ stod i detta ögonblick liksom tveksam och
darrande vid randen af en afgrund, ännu mörkare och
mer fruktansvärd än den, som fanns vid hennes
fötter.
I nästa ögonblick hördes steg i trappan, och i
dörröppningen syntes en mörk figur, hvars drag hon
icke kunde urskilja.
Ännu en sekund, ett andetag, och han skulle
vara förlorad. Hon utstötte ett rop af dödsångest,
och glömmande den svindel, som nyss fattat henne,
sprang hon öfver de smala stockarne invid väggen
och kastade sig med hela sin tyngd, under utropet:
"tillbaka! tillbaka!" i det utsedda offrets armar.
Öfverraskad och oberedd att mottaga henne, tog
den ankommande ett steg baklänges utför trappan
och utropade i sin ordning, med en röst som genljöd
i den af sinnesrörelse halft sanslösa qvinnans hjerta:
"Mylitta! Min syster!"
Det var Daniel Clark, som stått utanför fönstret
vid Mylittas villa, och som följt henne ända ifrån
Wiesbaden till Sonnenberg, tvekande om det
verkligen var hans syster eller icke, och nu — förtjust
att ändtligen finna denna syster, för hvars skull han
tagit hyra som matros och seglat öfver oceanen —
slöt henne i sina armar och kysste hennes kalla,
dödsbleka kinder.
Han bar henne sakta utför trappan, och hon,
troende sig nästan drömma någon bedräglig dröm om
himlens omedelbara belöning för den seger, hon nyss
vunnit öfver sin egennyttiga och ondskefulla natur,
lade hufvudet emot hans axel och hviskade:
"Daniel! Daniel! om det verkligen är du, så låt
oss fly ... Låt oss skynda härifrån och gömma oss
någonstädes långt bort i verlden, der Hiram icke mera
kan träffa oss."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
