- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
660

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betalning lyckades han ändtligen att få en sådan och
reste derifrån, just lagom för att icke blifva sedd af
tvenne personer, som några ögonblick derefter också
kommo ifrån Wiesbaden, och som vid den tillfälliga
underrättelsen om den resande — hvilken med sådan
ifver och brådska förskaffat sig skjuts, sedan han
kommit för sent till ångbåten — syntes särdeles
intresserade, gjorde många frågor, höllo en lång och
tyst öfverläggning med hvarandra i det lilla
värdshusrummet, der de beställt sin frukost, och slutade
med att lemna denna nästan orörd, och så fort som
möjligt begifva sig af samma väg som han.

Hawerfield fortsatte under tiden helt lugnt sin
väg utan någon aning om den förvexling och fara,
för hvilka de försummade minuterna hade utsatt
honom.

*



Det var emellertid icke endast Stjerne och hans
vän, som oroades och förskräcktes öfver Mylittas flykt.

Medan de båda skakades i hvar sin postschäs på
vägen till Vevey, utan att veta om hvarandra,
befunno sig i Mylittas tomma rum i den vackra villan
vid Wiesbaden, fru Sarassin, hennes kusin den gamla
baierska baronessan och dennas son tillsammans, under
en liflig öfverläggning om hvad som skett.

Alla tre voro häftigt upprörda; den gamla
baronessan sköt med nervös otålighet ringarne upp och
ned på sina feta fingrar, hennes ansigte var
upphettadt och hennes mustascherade öfverläpp ryckte ännu
spasmodiskt efter det lifliga tal hon hållit. Fru
Sarassin deremot var blek, och i hennes små svarta ögon
lästes en oro och osäkerhet, som hon icke förmådde
beherrska, under det baron Fredrik gick fram och
åter på golfvet då och då vexlande blickar af hemligt
förstånd med sin mor.

Äfven han var ovanligt allvarsam och nedslagen,
ehuru hans sinnesrörelse mera tydde på dåligt lynne,
vrede och otålighet, än de häftiga och passionerade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0660.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free