Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lille körsven tid att erinra sig olämpligheten af att
begifva sig ut i regnet.
Slutligen var postschäsen förspänd, och gubben
gick in för att underrätta den resande derom.
Denne var ingen annan än Astley Hawerfield,
som, finnande det mycket otrefligt att tillbringa
natten i det lilla ruskiga värdshuset, föredrog att, ehuru
det var sent och vädret obehagligt, åka ännu ett par
timmar, i förhoppning att finna mera snygghet och
komfort på nästa station.
Då han kom ut på trappan var klockan öfver
sju på qvällen, det hade dragit ut på tiden, medan
gossen bytt om hästar, och då man slutligen satte
sig i gång med den halta hästen och Hawerfield märkte
hvilken kusk han fått, var han nära att ångra sitt
beslut att fortsätta vägen.
Han gjorde några anmärkningar derom åt
värden, som tillknäppte fotsacken, men fick endast det
korta och afgörande svaret: "Herrn ville ju ha hvad
som fanns, och här finns icke annat."
En timme förgick och ännu en, medan den hvita
hästen lunkade framåt i obeskriflig långsamhet. Man
kunde tro att hela ekipaget gick i sömnen; gossens
hufvud nickade i kapp med hästens halta steg, och
den resandes ovanliga tålamod var antingen en följd
af slummer eller mycket angenäma fantasier.
Regnet hade upphört och himlen ljusnat något,
så att mörkret icke särdeles ökats, oaktadt klockan
var nio, då man hunnit till det stenbrott hvarom
gubben talat.
Chausséen, som ända hittills varit rak och jemn,
krökte sig nu omkring ett högt, nästan kalt berg
till höger, hvars fantastiska, tvärbranta och skarpa
kalkstensblock och remnor bildade besynnerliga
formationer, hvilka lyste hvita som vålnader, bredvid
djupa och svarta afsatser och hål. Till venster om
vägen, djupt under densamma, låg ett stort och
sumpigt träsk, beväxt med videbuskar i nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
