Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Högt uppe i bergen i den djupa skuggan af
sekelgamla gran- och lärkträd, hvilkas stammar och
mossiga grenar äro insnärjda och half qväfda af
murgrönans öfverdådiga vextlighet, ligger det gamla
skräpiga huset, som fått namn af slott, ehuru det till
storlek och utseende icke kan mäta sig med hvilket
bättre hus som helst på någon af Stockholms större
gator.
Det skulle emellertid taga sig oförlikneligen bra
ut på en tafla, men vore deremot mycket ruskigt att
bo uti. Med alla sina vådliga trappor, små torn,
gluggar, utsprång, vinklar och vrår förefaller det som
en hemsk labyrint af murbruk, stockar och tegel, men
då månen skiner på dess små gröna blyinfattade
fönsterrutor, höga, trappformiga gaflar, slutande i ett
kors, dess klumpiga trägallerier och dess nymålade
madonnabild i en nisch midt i väggen, så är det icke
endast pittoreskt och romantiskt, det är sagolikt. Man
föreställer sig nästan att dess förste egare — den
gamle Johanniterriddaren Raymond Bonifacius von
Rosenhein, hvars namn och vapen pryda ingången —
ännu sitter der inne och skrifver på sitt
besynnerliga testamente, hvilket nu, för tjugonde eller
trettionde gången efter hans död, skall uppläsas i den
stora salen, der hans mantel med det röda korset,
hans hjelm och hans svärd hänga.
Baiern är de heliga träbelätenas land, och innan
man hinner den höjd, der slottet ligger, har man att
passera snart sagdt en allé af groteska träbilder; ett
slags afskyvärdt glyptotek, som, uppstäldt mellan
bergsklyftorna i hela grupper af naturlig storlek återgifver
detaljerna af Kristi pinohistoria.
Midt ibland dessa gigantiska träd, dessa
upptornade klippor, dessa snötäckta, öfver hvarandra
skimrande bergstoppar och hela den hänryckande naturens
skönhet och majestät framträda dessa grofva och
osmakliga uppenbarelser på ett pinande sätt, och det
vidriga intrycket når sin höjd, då man kommit inom
slottets port.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
