Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unga flickan kastade kappan tillbaka och
ryckte ifrån sitt bröst med af glädje och stolthet
strålande ögon den omskrifna, omtalade och sökta
familjeklenoden och lade den på bordet framför den
stackars markisinnan, som, i känslan af att den för
henne icke mera egde något värde, vände sig
bort med ett undertryckt utrop af saknad och
vanmäktig harm, och tycktes nästan helt och hållet
förbise lyckan att på samma gång återfå sitt
förlorade barn.
Ett sorl af häpnad, ogillande och knot lopp som
en hotande vindstöt genom salen. Alla hade rest
sig upp och mätte med förundrade blickar dessa
främlingar, som ingen kände. Allas ögon flögo ifrån
skrinet till korset, som låg bredvid, och samma ord
upprepades i ett dystert mummel:
"Ett bedrägeri! ... Ett bedrägeri kanhända!"
Hvarken Roxane eller någon af hennes båda
vänner begrepo någonting. De hade trott sig komma
som räddande englar, och de blefvo i stället mottagna
med misstro och häpnad.
Den stackars unga flickan kände tårarne
framtränga i sina ögon, men stoltheten höll dem tillbaka;
hon reste sig hastigt upp och sade med värdighet, i
det hennes blickar öfverflögo den församlade familjen,
innan de åter vändes till markisinnan:
"Hvad betyder denna tystnad, min mor? ...
Komma vi för sent? Har detta kors förlorat sin
betydelse eller har jag sjelf förlorat din kärlek? ...
Säg! ... Ack, jag hoppades att tillföra dig glädjen
och lyckan, på samma gång jag äfven förde till dig
den, som du är skyldig båda delarne."
Roxane fattade med detsamma Stjernes hand
och fortfor rodnande, men med klar och tydlig röst,
liksom för att vädja till hela familjen:
"Du känner redan Alf Stjerne; det är han, som
tvänne gånger räddat ditt barns lif, och som bevarat
ifrån förstörelse det dyrbara arfsbevis, som du nu
återfått ... Du vet att jag redan länge älskat honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
