Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälften upp och hviskade förvirrad, i det hon åter
liksom maktlös nedsjönk på bänken:
"Lord Hawerfield! ... Ni här?"
Hawerfield, rik och sysslolös, utan något varmare
eller lifligare intresse för sin lefnad, trött vid nöjen
och uppfyllandet af alla sina önskningar, och liksom
många af hans landsmän och likar besvärad af en
tid, som han icke mera visste hur han skulle
använda, hade sedan mötet med Elisa kännt en friskare
fläkt i sitt sinne, en vaknad hågkomst af sin första
ungdom och en sällsam längtan att återfinna den
qvinna, som väckt hans nyfikenhet och intresse, och
han hade följt henne, utan att för sig sjelf medgifva
anledningen dertill.
Då han såg Stjerne inträda i salen med de båda
fruntimren, och Elisa drog undan sin slöja, spratt
han till vid den öfverraskande åsynen af Heddas
ansigte, som han ständigt ihågkommit, men som han
nu fann förädladt och förskönadt på ett oväntadt
sätt. Icke ens den mest aflägsna aning hade
uppstått hos honom om miss Elisa Douglietz’ identitet
med hans forna älskarinna, och han behöfde flere
minuter för att fatta denna oväntade upptäckt.
Han hade alltid, vägledd af minnet, tänkt sig
den lilla runda, barnsliga, glada och hurtiga
landtflickan med röda kinder och skalkaktiga ögon, som
talade högt och lifligt den breda skånska dialekten,
bakade bullar och väfde dräll, hade mjöl på händerna
och ofta luktade klister, då hon satt i väfkammaren
eller vid ’spolrocken’; och han återsåg henne nu
såsom en elegant verldsdam, hvars fina, bleka ansigte
lyste af själfullhet och intelligens, hvars lediga och
smärta växt syntes honom högre än fordom och
hvars behagfulla sätt och hållning voro långt mera
tjusande, än den lilla prestflickans barnsliga och
stundom något klumpiga och tafatta fasoner.
Han hade med ett ord föreställt sig Hedda
oberörd af tiden, ständigt densamma: okonstlad, god och
förståndig, men föga passande i den verld, der han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
