Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Besinna dig, Astley, och låt mig tro att du
aktar mig högre, än att lättsinnigt i detta ögonblick
förblanda dina känslor ... Kom ihåg dina ord vid
vårt möte; din närvarande inkonseqvens förskräcker
och förolämpar mig."
"Besinna mig! ... Ack, min älskade, jag har
besinnat mig i tolf långa år, tycker du icke att detta
är nog?" sade Astley leende, "och kanhända skulle
jag, oaktadt den helsning jag skickade miss Elisa,
besinnat mig ännu längre, om jag icke fått den
lyckliga ingifvelsen att se den qvinna, hvars röst väckte
så många ljufva erinringar inom mig ... Vet du väl,
att jag nu har länge suttit och betraktat dig, och
dervid funnit att ingen qvinna i verlden kan bättre
passa till lord Astley Hawerfields hustru än miss
Elisa Douglietz ... Märk väl, jag säger icke Hedda
Grip."
"Är detta sannt! ... är detta din verkliga tanke?"
sade Hedda tvekande och med rodnande kinder.
"Så sannt, att jag ödmjukt och innerligt ber dig
att, då jag nu ser fröken Sarassin nalkas, du för
henne presenterar mig såsom din trolofvade."
Hedda hann icke svara, ty Roxane och hennes
mor kommo i detsamma till dem.
"Elisa, min dyra älskade vän!" sade den unga
flickan och fattade Heddas hand, "mamma vill tacka
dig, för att du genom din vård och ömhet bidragit
att rädda hennes stackars barn från döden."
"Miss Elisa," inföll fru Sarassin, för hvilken
Roxane berättat sin historia, "jag kan icke tacka er,
som jag ville ... Ni är en mycket ovanlig ung dam,
och jag anser det lika smickrande som lyckligt för
min dotter att hafva vunnit er vänskap ..." tillade
hon med den graciösa förbindlighet, som hos henne
ersatte bristen på verklig hjertlighet."
"Ah, lord Hawerfield!" utropade hon i detsamma,
öfverraskad vid dennes åsyn. "Hur kommer det till
att vi hafva nöjet finna er här."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
