- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
706

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Hvad menar du dermed?"

"Jag menar att det slags lordskap, hvarpå jag
hittills släpat med missnöje och obehag, är för alltid
afsvuret. Men jag blygs emellertid öfver, att Heddas
milda och sorgsna blick skulle behöfva möta min,
innan jag upptäckte lumpenheten af mitt misstag och
fick mod att erkänna och godtgöra detsamma: att
rädda min lycka på bekostnad af min fåfänga".

*



Tio år efter detta återseende — då gamla faster
Petronella redan länge hvilat bredvid sin bror på
Skurups kyrkogård, sutto de båda ungdomsvännerna
Alf och Astley bredvid hvarandra i samma salong
vid Oakwoodhous, i England, der den gamla stolta
och hjertlösa lady Hawerfield fordom tillbragt största
delen af sitt ödsliga och kalla lif.

Nu framstälde det stora, praktfulla rummet en
gladare anblick, ty midt på golfvet hade en grupp
af lekande barn slagit sig ned, och deras lifliga prat
och ystra, hejdlösa skratt förjagade i detta ögonblick
hvarje skymt af det förflutnas mörka och dystra
skuggor.

Deras båda mödrar voro den vackra, ståtliga
värdinnan i huset — i hvilken man skulle haft svårt
att igenkänna den forna lilla prestflickan i Skurup —
och hennes vän Roxane de Sarassin, hvilken med sin
familj kommit på besök till sina vänner i England.
Båda dessa fruntimmer, som sutto i en soffa vid det
nyss ordnade thébordet, utbytte leende och halfhögt
sina förtroenden, och tystade då och då med moderliga
förmaningar sina yra, bullersamma barn.

"Låt dem bullra, Hedda!" sade lord Hawerfield,
hvars ögon med faderlig stolthet länge hvilat på en
liten gosse om åtta eller nio år, som var den längste
och modigaste bland sina små kamrater. "Det finns emot
ledsnadens, håglöshetens och egoismens miasma i verlden
intet desinfektionsmedel så kraftigt som åsynen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0706.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free