Samlade berättelser
af Claude Gerard
Svenskt original
Åttonde delen.
Hvardagslif. - Gröna blad.
Stockholm.
Albert Bonniers förlag.
Stockholm.
Alb. Bonniers boktryckeri 1878.
Svenskt original
Stockholm.
Albert Bonniers förlag.
Stockholm.
Alb. Bonniers boktryckeri 1878.
Volym åtta av Samlade berättelser af Claude Gerard är den sista av volymerna som kommer ut på Bonniers förlag. Den består av en roman: Hvardagslif, och en novellsamling eller reseberättelse: Gröna blad. De utgavs bägge som följetonger i Aftonbladet ett år innan de trycktes i Samlade berättelser, dock i något annorlunda skick.
Berättelsen ”Monsieur Goblin”, som här ingår i Gröna blad, utgavs ett par år tidigare på egen hand med titeln ”Mr Webb. En reseskizz”. I en artikel i Göteborgs handels- och sjöfartstidning går Viktor Rydberg till hätskt angrepp mot det osvenska språket i ”Mr Webb” (”Också ett bidrag till Sveriges sköna literatur”: nr 48, 1873). Rydberg driver med de många låneorden och påpekar ett antal stavfel i de franska glosorna (vilka rättats till i publiceringen i Samlade berättelser). Man kan förstås se det som att Ljungstedt slår tillbaka när hon låter den absurda och löjliga kvinnosakskvinnan Petunia Vimmelkant i Hvardagslif vara en frände till Rydbergs språkprogram; även Vimmelkant ”bråkar med det der fornnordiska” och har ”åtagit sig den trefliga ’målrensningen’” (s. 297).
I flera inledningar till ”Claude Gerards” verk argumenteras det mot den kritik av ”sensationsromanen” som ofta följde böckerna. Titeln Hvardagslif är i sig en sådan kritik, tillsammans med den text som inleder boken. ”Nåväl, hvar finnes detta [vardags-] lif?” frågar författaren och svarar: ”Icke i denna verlden åtminstone, och den som påstår motsatsen får troligen sin öfvertygelse ifrån sin egen sömniga natur, hvilken icke tillåter honom att uppfatta hvad som finnes och rör sig omkring honom” (s. 5). Texten fortsätter:
Äfven med afsigten att måla endast ett ’Stilleben’ skall man derför, i fall man vill vara sann, icke alltid kunna undvika den af mången illa ansedda ’sensationen’, och om en författare klandrades derför, att han omtalade hvad som verkligen sker i hvardagslifvet omkring oss – ehuru kanske under andra namn och förhållanden – så kunde han visserligen tiga, men han tänkte åtminstone derom som Galilei om jorden: ’den rör sig likväl’, ty det evigt rörliga lifvet består ju af sensationer, stora eller små, om de också icke ständigt angå oss sjelfva personligen. (s. 5 f.)
Titeln Hvardagslif kan alltså ses som en sarkastisk släng åt de som kritiserat författarens ”sensationsromaner”. Samtidigt så är romanen till viss del en eftergift åt denna kritik. Sådant som tidigare kritiserats i författarens verk – övernaturliga inslag och alltför osannolika händelseförlopp – har i Hvardagslif försvunnit. Även om läsaren har svårt att känna igen sig i vissa av de intriger som målas upp så hör Hvardagslif absolut till Ljungstedts mer jordnära verk.
Om Hvardagslif är ett försök till sensationsroman i realistisk stil, så skulle man kunna säga att Ljungstedt i Gröna blad återgår till något av sitt forna intresse för mystiska stämningar. De övernaturliga inslagen är ofta antydda, ibland explicita och ibland motsagda, men de är närvarande i nästan samtliga berättelser. Varken Hvardagslif eller Gröna blad hör till Ljungstedts storverk, men i Gröna blad kan vi ändå se Ljungstedt när hon är som bäst: i de antydda mysteriernas värld.
Volym 8 av Samlade berättelser av Aurora Ljungstedt innehåller Hvardagslif och Gröna blad.
Se också vårt förord till hela verket.
