- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
9

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kokerskan, uppstigen på bordet, fäktade med en
skurborste kring väggar och tak, sväfvande som en
fruktansvärd Valkyria öfver slagfältet.

"Mamma! Mamma! Tant Albertine kommer!"
ropade i detsamma alla barnen vid fönstret, och två
små gossar, som skulle skynda sig att komma ned, togo
tillfället i akt att falla baklänges på en hattask, som
stod bakom dem.

"Robert! Thore! Hvad göra ni nu för ett
spektakel!" utbrast i sin ordning Marina, hvilken med
förskräckelse såg sina bröder tumla om med asken, der
hennes nya hatt förvarades.

Modren, hvars ögon emellertid med matt ogillande
varit fästa på ett fotogénkök, af bärarne placeradt
midt i en säng, utstäld i förstugan, reste sig nu hastigt
upp, just som en hjelpmadam med famnen full af
dammiga rullgardiner inkom för att anmäla hennes
svägerska, fru Albertine Tullbom.

"Åh, min Gud, hvad här ser ut! Hvad jag
beklagar dig, kära Amelie!" utbrast den främmande, som
nu syntes i den öppna tamburdörren.

Fru Albertine var ett stort och fetlagdt fruntimmer,
med pince-nez framför sina små ljusblå och dumma
ögon och ett mycket flegmatiskt och nedlåtande
uttryck öfver sitt grågula, något finniga ansigte.

"Ja, här är icke trefligt," inföll värdinnan småleende,
"men hvad kan man vänta annat. Jag skulle be dig
sitta ned, men här finns icke en stol qvar," tillade
hon förlägen och sökte att fläkta dammet af sig.

Fru grossörskan, som hade en ytterst dyrbar och
elegant toalett, drog åt sig sin präktiga sidenklädning
och fortfor:

"Det måtte vara fasligt besvärligt att flytta. Jag
skulle aldrig stå ut dermed ... Gudskelof, att Sebastian
icke sålde vårt präktiga hus ... han tänkte derpå, som
du vet, efter han har kontoret på Nygatan ... Ah, se
lilla Marina! Hur mår du, min vän ... jag skall helsa
dig ifrån mina flickor. De kommo i går hem ifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free