Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marstrand ... De hade haft så ofantligt trefligt och
varit så observerade!"
"Jaså, det skall bli roligt att träffa flickorna,"
sade Marina temligen likgiltigt, under det hon sökte
upprätta den olyckliga hatten, som kommit med i
brödernes olycka.
"Kära du, hvad har händt din hatt? Den tyckes
icke mera kunna löna ditt besvär, han ser förskräcklig
ut," inföll hennes tant och mönstrade genom lorgnetten
med förnämt förakt den tillplattade hufvudbonaden,
som också verkligen såg tarflig ut.
"Åhjo, se nu är den bra igen ... det är min
bästa hatt; jag har sjelf sytt den ..."
"Nå, det kan man också se ... men det är i alla
fall mycket snällt af dig att så der kunna sjelf styra
till med din toalett ... somliga personer ha riktigt
smånätta anlag för dylikt ..."
"Ja, kära tant, nöden har ingen lag," sade
Marina småleende och satte locket på den förkrossade
asken.
Två svettiga bärare, med remmar öfver axlarne
och med stark lukt af bränvin, inträdde i detsamma
och sågo sig omkring med frågande blickar, och
medan de buro bort de sista sakerna i rummet, syntes
ännu ett främmande fruntimmer i dörren.
"Ah, se Beate Ättehög!" utropade den granna
fru Tullbom, och gick emot en gammal dam, som
pustande och nästan nedtryckt under bördan af två
eller tre schalar, en tjock kofta och en skinnfodrad
kappa steg in och satte sig ned på en hög af
hoplagda mattor, som ännu lyckligtvis fanns qvar.
"Ursäkta, mitt herrskap!" började hon andfådd,
"att jag kommer midt upp i flyttningen, men då jag
gick förbi och såg en rustvagn vid porten, så kunde
jag icke låta bli att titta upp ett ögonblick, medan jag
var här på Söder ... det är ju en fasligt lång väg att
komma hit ... Min lilla Amelie! hvilket besvär detta
är! Jag vet det bäst, som flyttade i fjor och får flytta
i vår igen ... Ack, sådana hyror och sådana rum! För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
