- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
26

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tycktes hafva talat för sig sjelf i den bedröfvade och
upprörda sinnesstämning, hvari hon ännu befann sig.

"Ni är då mycket fattig ... ensam, utan anhöriga?"
återtog han med en något mildare röst.

"Nej ... Jag är icke ensam, och jag saknar
ingenting."

"Hvad vill ni då? Ni är kanske fåfäng ... Ni
önskar granna kläder, dyrbara schalar, juveler och
dylikt?"

"Jag! Nej, visst icke!" utropade Marina med en
så okonstlad förvåning, att han förstod, det hon till
och med fann denna förmodan löjlig.

"Men om ni ingenting saknar, om ni har hem
och föräldrar, hvad behöfver ni då penningar till?"

Marina svarade ingenting.

"Om ni är en förståndig och väl uppfostrad flicka,
så borde ni ha insett, att det icke går an att helt
ensam komma upp till en hop unga karlar; som bo på
ett hotell."

"Ack, min Gud! Hur kunde jag veta, hvilka de
personer voro, som önskade en bokförare ... Jag trodde
... jag ... jag ..."

Hon tystnade helt förvirrad och fortsatte icke,
ty de hade nu hunnit ned till den första gaslyktan
vid hamnen, och hon hade nu först kommit att lyfta
det sänkta hufvudet och kasta en blick på sin
ledsagares ansigte. I detsamma var den underbara
förtrollning bruten, som ända hittills kommit henne att
helt mekaniskt besvara hans frågor.

Hon stannade, drog sin arm ur hans och rodnade
ända upp till hårfästet.

Denne ledsagare, om hvilken hon af hans buttra
röst och besynnerliga drägt fattat den föreställningen,
att han var en gammal man, som hon ofrivilligt egnat
en helt vördnadsfull och dotterlig tacksamhet, befanns
nu vara en ung, rätt hygglig karl om högst tretio år;
med ett långt och smalt ansigte, brunt hår och ljusare
skägg, små, djupt liggande ögon, hvars kanter voro
något röda, men som det oaktadt genom de tjocka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free