Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2. - Kapitel 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörka ögonhåren och de skarpt markerade ögonbrynen
blefvo vackra och uttrycksfulla; för öfrigt var han
rak och välbildad, med ovanligt små och fina händer
och fötter och en hållning af naturlig öfverlägsenhet,
som kanske omedvetet bidragit till Marinas misstag.
Hon hade föreställt sig, att det var en gubbe,
vid hvars sida hon gick, och som gjorde henne dessa
kärfva, nästan ohöfliga frågor, och upptäckten, att det
var en ung man, förändrade med ens hennes ställning
och tankegång.
"Jag tackar er, min herre, för det beskydd ni
gifvit mig," sade hon sakta med en helt annan ton
och ville skynda ifrån honom.
"Vill ni icke, att jag följer er hem?" frågade han
på samma kalla och föga artiga sätt som förut.
"Nej, jag tackar er ... Det är icke sent; jag är
snart hemma."
"Farväl då! Var försigtigare en annan gång."
"Farväl!"
Han vände om och gick tillbaka till hotellet utan
att ens kasta en blick efter sin skyddsling, och
Marina skyndade hem, upprörd, förvirrad och sorgsen
öfver sitt misslyckade företag på ett sätt, som hon
förr aldrig känt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
