Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Tyst, du ljuger nu som alltid ..."
Den unga flickan rodnade starkt, skakade på
hufvudet liksom för att kunna besegra den häftiga rörelse,
som jagade blodet till hennes kinder, men svarade icke
ett ord.
"Jag hade i morse lagt till fiskarne några små
grässtrån," återtog tanten triumferande, "och dessa
äro ännu qvar i vattnet, hvad tror du det bevisar?"
"Ingenting annat, än att de råkat att stanna ...
och hvad boken angår så tillåt mig att visa, hvar den
ligger," sade Eva helt sakta.
"Tror du att jag är blind eller icke vet hvad jag
säger ... Stanna! Du kan icke gå in, Sebastian håller
på att lägga sig ... Hemta i stället nu genast vatten
för fiskarne."
"Men, tant, de stackars djuren blifva då alldeles
för mycket blaskade i dag ..."
"Skall jag kunna uthärda med denna trotsiga
varelse!" utropade fru Tullbom, sträckande händerna
hopknäppta öfver hufvudet och blickande åt taket,
under det Eva, som genast tycktes hafva ångrat sin
fruktlösa invändning, skyndade ut och återkom inom ett
par minuter med vatten i en karaff.
Medan hon var sysselsatt borta vid fönstret att
gifva guldfiskarne en extra nattlig dusch, satt fru
Tullbom i soffan, vaggande med kroppen fram och åter
och bevakade verkställigheten af sin befallning.
Slutligen utbrast hon med minen af en martyr,
och under en högljudd klagosuck: _
"Så ja! det gick som jag kunde förmoda! Af allt
detta bråk har jag fått ett anfall af min reumatism ...
Ställ ifrån dig karaffen, Eva, och tag borsten der för
att frottera mig ... Åh, hvad jag är nervös, jag tål
ingenting, och ändå skall jag tänka på allt ..."
Eva satte karaffen på ett bord, tog sakta
suckande en liten polerad borste, som låg på en
hörnhylla, och sättande sig ned på mattan vid soffan
började hon sakta gnida och borsta sin tants ben och
fötter, hviika denna lagt på en broderad pall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
