Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När fötterna blifvit frotterade, kom turen till
armarne, och då dessa fått nog, var det ryggen och
axlarne, som skulle gnidas; det var en mycket
långsam och tröttande operation.
Minut efter minut förgick; fru Tullbom blef allt
mera sömnig och slö och tycktes långa stunder
fullkomligt insomnad, men om Eva tog sig ett ögonblicks
hvila, vaknade tanten genast upp och suckade djupt
öfver hennes "grymma likgiltighet och lättja".
Den stackars flickan var slutligen stel af
trötthet och köld i sin tunna drägt; hennes händer voro
styfva och blå, hon hade svårt att Fasthålla den
olyckliga borsten och ännu svårare att hålla ögonen öppna.
Ljuset var nästan nedbrunnet, klockan slog tre
på morgonen, och den halfsofvande frun, som väcktes
af en mer än vanligt högljudd snarkning från sin man
inne i sängkammaren, tyckte sig ändtligen böra gå till
sängs, steg upp och tillät Eva att aflägsna sig.
Det var icke första gången den unga flickan,
uttröttad och darrande af köld, smög sig in i sitt rum,
sedan hon tillbragt timme efter timme med att mildra
ett inbilladt eller verkligt lidande, som den egoistiska
och tanklösa tanten genom detta upprepade nattvak
och ansträngning kanhända öfverflyttade på sin
stackars nièce, liknande i sjelfviskhet och grym lojhet de
antika romerska damerna, för hvars nyckfulla hårdhet
emot sina slafvinnor vi nu rysa.
"Hå, hå! Går du nu ändtligen och lägger dig,"
mumlade grosshandlaren, som blifvit väckt af sin hustrus
återkomst. "Jag tycker du ibland kunde inkalla
kammarpigan i stället för Eva," tillade han sömnigt och
vände sig om.
"Nej, hon skulle bara blifva ond och otreflig,"
svarade frun naivt.
En stund derefter sofvo de båda verlds- och
hvardagsmenniskorna, hyggligt och städadt folk, hvars fel
och förtjenster voro så omedvetna och så hoprörda, att
de nästan upphäfde hvarandra, och hvars tycken och
tankar, handlingar och tal endast voro en grå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
