- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
53

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Marina kysste sin lilla syster, dörren stängdes,
och alla barnen rusade till fönstret för att se sina
afundade och högtidsklädda. anförvandter vandra nedåt
gatan till den omtalade middagsbjudningen.

*



Är det möjligt att hitta på ett andefattigare,
mera simpelt och tarfligt "nöje" än ett middagskalas,
en så kallad fin middag?

Den eviga, afskyvärda, obegripliga och pepprade
soppan, som ensam kan dräpa en menniska, laxen,
ostron en, skinkan, kroketterna och hela den
stereotypiska matsedeln — lika enformig, svårsmält och
förslöande som konversationen under dess "afätning" —
frambringa en mördande effekt på själ och kropp.

Man känner sig nästan lika äcklig som ostronen,
lika kokt som laxen, lika "ankommen" som hjerparne
och andligen lika frusen som glacen; och då
förlossningens timme slår och stolarne skjutas ifrån bordet,
vet man icke, åt hvilket man skall skänka företrädet,
sin egen eller värdfolkets dumhet ...

Men, min Gud, hvilken sottise! Hvilken oförskämd
paradox, hvilken bondaktig enfald ligger icke i dessa
ord! Jag ser hela verlden resa sig emot dem med
ytterligt förakt; jag ryser sjelf öfver hvad jag råkat
säga och anhåller helt ödmjukt, att man genast kastar
en glömskans och förlåtelsens täckelse deröfver.

Om grosshandlar Tullbom, hans fru eller någon
af deras gäster hört ett dylikt omdöme, skulle de
ansett det såsom bevis på den fullkomligaste saknad
af allt lefnadsvett och smak, om icke på komplett
galenskap.

En middag, der summan för vinerna ensamt är
större, än den mången fattig student, extraordinare
eller underlöjtnant kan disponera för hela året, en
middag, som utgör värdens stolthet och gästernas
förtjusning och der kanske ingen af de manliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free