Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och knapphändiga presentation af "löjtnant Krapp",
den verklige Helworth, hvilken tyst och småleende
observerade alla de lifvade blickar, ljufva småleenden
och handtryckningar, som slösades på hans lille tjocke
och eldröde vän, hvars förlägenhet ändtligen gaf vika
för så mycken artighet, och som allt mera lyckades
återtaga sitt naturliga sjelfbelåtna och trygga sätt.
Ingen enda af hans farbrors familj hade i detta
vigtiga ögonblick af nyfikenhet, artificiel slägtkärlek
och egennyttiga förhoppningar ett ord eller en blick
för honom sjelf, och om han möjligen egde någon
personlig fåfänga eller egenkärlek, så fick den nu en
grundlig tillrättavisning.
Man kan just icke heller säga, att han såg
mycket mera älskvärd ut än den lille löjtnanten, som så
förträffligt representerade honom, ty hans smala
blekbruna ansigte blef allt mera stelt och hårdt, och det
bittra, sarkastiska, nästan elaka leendet omkring hans
tunna läppar var för ingen del intagande.
Emellertid fanns det verkligen ett par ögon, som
trots den förmente millionärens tjusningsförmåga
betraktade den fattige löjtnanten med intresse och
förvåning, och dessa ögon voro Marinas.
Hon hade genast i den långe främlingen, som
åtföljde hennes förmente kusin, igenkänt sin buttre
och tväre ledsagare ifrån Grand Hôtel; och hennes
hjerta slog med en besynnerlig styrka och oro vid
återseendet af detta egendomliga ansigte med det hårda
och kalla uttrycket.
Han hade likväl tydligen icke igenkänt eller ens
märkt henne bland alla dessa främmande personer,
och instinktlikt drog sig den unga flickan bakom sina
kusiner och stannade slutligen i kakelugnsvrån hos
tant Ättehög, som icke nog kunde prisa "unge
Helworths behagliga utseende och stadgade hållning" och
hans märkvärdiga likhet med hela slägten.
"Jag skulle strax hafva känt igen honom,"
hviskade hon till Marina. "Hans haka är ju ackurat
lika med din fars, och näsan är Sebastians, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
