Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan han blifvit rik, har han haft ringa anledning att
glädja sig åt det intresse man egnat honom."
"Men hur vet ni allt det der, herr löjtnant? Det
tycks åtminstone, som om Einar sjelf vore rätt belåten
med det intresse man visar honom, för att nyttja edra
egna ord," sade Marina skämtande och kastade en
betydelsefull blick till andra sidan af bordet, der
Thérèse och hennes nykomne slägting tycktes vara lifligt
upptagna af hvarandra.
"Säg mig emellertid, om ni tror, att han skulle
blifvit mottagen på samma sätt, i fall han kommit hit
utfattig, för att söka hjelp och råd för sin framtid af
sina morbröder?"
"Hos mina föräldrar åtminstone skulle han säkert
fått det enda de kunnat gifva: vänlighet och kanske
äfven goda råd, i fall han begärt dem."
"Verkligen; det anar mig emellertid, att äfven
ni, så ung ni är, sätter ett mycket högt värde på
penningar?"
Marina rodnade starkt, tårarne ville nästan tränga
fram i hennes ögon vid den hänsyftning han gjorde
på hennes misslyckade visit i hotellet, och hon
svarade sakta och allvarsamt:
"Ni har rätt; jag skulle sätta ett mycket högt
värde på de penningar jag sjelf hade förtjent."
Det blixtrade till i Helworths ögon; han böjde
ned hufvudet och hviskade liksom rörd och öfverraskad:
"Bra, min fröken!"
"Hvad menar ni?" sade Marina stött. "Jag tror,
att ni inbillar er, att vi uppföra en scen tillsammans?"
"Ja visst. När göra vi väl annat här i verlden?"
"Om hvilken verld talar ni? Jag känner endast
mitt hem, och der hafva vi hvarken scen eller kulisser."
"Inte? Tillåt mig att tvifla på edra ord; det
finns ej ett hem, som icke har sina kulisser, bakom
hvilka man smyger sig ibland, då ..."
"Jag begriper icke," afbröt Marina retad och
förvirrad, "hvilken besynnerlig menniska ni är och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
