- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
61

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken erfarenhet ni fått. Hvad vill ni egentligen säga
med edra sarkasmer?"

"Ungefärligen, att vi alla samt- och synnerligen
äro "småländingar inför vår Herre", ingenting annat."

"Nå ja, det var just en nyhet, men efter ni
företagit er att vara så der vis, så vill jag mera blygsamt
erinra er om, att när man oupphörligt skalar ett
kålhufvud, så blir det slutligen ingenting qvar."

"Hvilket betyder?"

"Hvilket betyder, att om man som ni ständigt
vill söka fel och nagelfara med allt och alla, så
blottställer man sig för ..."

"Nå väl, för hvad?" inföll Helworth skrattande.

"För att till slut endast finna kålstockar."

"Ni har rätt! Ni är ett förtjusande litet bi; ni
har stuckit och besegrat mig; jag erkänner mig vara
en kålstock, och det af en ganska bitter och dålig
sort ändå."

"Hvem vet likväl, om ni icke söker att göra er
bittrare, än ni verkligen är."

"Ni menar, att det äfven finnes rätt söta och
mjuka kålstockar, som smaka ganska bra och att jag
i sjelfva verket torde höra till dessa?" sade Helworth
och kastade en temligen tydlig blick bort till sin lilla
beskedliga vän.

"Nej, jag vågar knappt hoppas detta, ehuru
troligen en del af er skärpa endast är artificiel."

"Talar ni om bitterhet och skärpa?" inföll lektor
Gallgren, som satt på andra sidan om Marina och nu
sträckte sig fram för att deltaga i samtalet.

Han var sjelf en stackars utmagrad, föråldrad
och förbittrad skolkarl, som i tjugu år pluggat med
odygdiga och retsamma pojkar, och de ord han hört
anslogo honom derför.

"Ja, farbror Gallgren, har jag icke rätt?" svarade
Marina lifligt, vändande sig bort ifrån den sällsamma
och varma blick, hvarmed hennes andra granne
betraktade henne. "Jag tror, att man gjorde klokare
och hade mera roligt, om man använde hälften af den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free