Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oskuld, hvilken ännu kämpade för sitt lif i den
stigande floden, hvars äckliga skum nådde honom ända
till läpparne.
Han mindes, huru han pinades och vantrifdes,
hvilka bemödanden, hvilka ansträngningar det fordrats,
innan han ändtligen lyckades att kunna likna sina äldre
kamrater; huru han sedan vid fjorton år utbytte
baracken emot kasernen, huru sällskapet af de
otrefliga skolkamraterna ersattes af kadetter, med ingen
annan skilnad än namnet, huru disciplinen och
våldet kommo i skämtets ställe och huru den sista
skymten af sjelfkänsla och ambition försvann ... nej,
icke försvann som hos många andra, men gömdes djupt
i botten af hans pinade och slutligen härdade hjerta.
Han kom ihåg, huru han ofta midt i vintern
blåfrusen och darrande af köld, utkörd af de äldre
kamraterne, som aldrig försummade att "härda" och
"uppfostra" de yngre, under de långa fritimmarne i
blåst och snö gått utanför detta vackra slätt med dess
herrliga popplar vid den mest förtjusande strand, som
man beundrar, men der hundratals arma barn under
åratal varit inkasernerade och prisgifna åt godtycket
af äldre, ofta dåliga kamrater, utöfvande en makt,
en penalism, som påstods gifva "kläm" och "lystring"
åt kadetten, och hvarom gamla militärer med ett slags
skrytsam heroism ännu tala, glömmande sina egna
barnahjertans ångest och huru, vid det hemliga
medvetandet derom, deras mödrars tårar runnit, osedda
och bittra, i långa sömnlösa nätters mörker.
Vilfrid egde icke såsom flere af hans kamrater
den föga afundsvärda förmånen att mildra sina egna
obehag genom att i sin ordning låta någon värnlös
nykomling lida derför. Han glömde aldrig och förlät
icke en nedrighet, men han beklagade sig aldrig, icke
ens för sin bäste vän och skulle aldrig hafva
meddelat någon menniska hemligheten om sin barndoms
lidande.
Det ligger en mörk och djup förtegenhet, ett slags
frimureri öfver en dylik institution, der allas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
