- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
72

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hvarför kunde icke han liksom så många andra
"glada själar" vingla sig fram på tusen sinnrika sätt,
lefvande muntert, till största delen på kamraternes
bekostnad; verlden är i sanning sådan, som man tar
den, och den stackars Vilfrid hade ju tagit den på ett
särdeles ledsamt sätt; derom kommo alla hans
kamrater öfverens.

Icke desto mindre syntes det nu, som om hans
ärelystna drömmar voro på väg att förverkligas. Han
hade gjort sig bemärkt; han var redan kapten, ehuru
knappt trettio år gammal, och tjenstgjorde i
generalstaben. Det felades honom endast ett rikt gifte, och
det var detta han nu, ville förskaffa sig.

De båda fröknarna Tullbom ansågos som goda
partier; kapten Vilfrid hade lätt fått inträde i huset
och lika lätt inträde i den lilla "hyggliga och snälla"
Eleonores hjerta.

Hvarken fru Tullbom, hennes döttrar eller
kaptenen sjelf hade någonsin förestält sig, att den fattiga
Eva skulle kunna lägga något hinder i vägen för de
önskningar och planer, hvarom de alla i tysthet voro
öfverens.

Husets båda fullvuxna döttrar sågo onekligen
mycket bra ut; de förde sig väl, voro ständigt klädda
med den yttersta omsorg; rosetter och band, broscher,
kors, medaljonger och löslockar voro liksom fastvuxna
på dem, ty ännu hade ingen menniska sett dem
derförutan; de smålogo så enformigt och snällt, blickade
mildt till höger och venster, svarade och talade på
ett mycket passande och älskvärdt sätt och med denna
egendomliga och outgrundliga talang att i sällskap, på
ett nätt och städadt språk, sammansätta ord så att de
bilda sammanhängande meningar utan det allra minsta
innehåll, som derför ingen dödlig kan minnas, fatta
något begrepp om eller någonsin opponera sig emot;
de voro med ett ord enligt allmänna omdömet "rätt
älskvärda flickor" och tycktes väl lofva att blifva de
mest angenäma hustrur, men — den elegante och
öfverlägsne kaptenen hade icke tre gånger varit i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free