Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grosshandlarens hus, innan fru Tullbom märkte, att det
hvarken var den blåögda Eleonore med hennes
mirakulösa lockar, som aldrig räknade, eller den brunögda
Thérèse med den lilla täcka isterhakan, som sysselsatte
honom, utan Eva, den "fula, obetydliga Eva", på
hvilken ingen tänkt.
Var då Eva verkligen ful? Ja, åtminstone trodde
hon det sjelf och ansågs så af hela familjen, och det
är troligt, att sjelfve kapten Vilfrid icke tänkt på huru
hon såg ut, förr än han med förvåning och nästan
förskräckelse fann, att ful eller vacker var det just
Eva, som han var på väg att förälska sig uti.
Sådana underverk hafva händt förr och hända —
undantagsvis likväl — ännu.
Det är tvärt emot alla förnuftiga regler och i
synnerhet emot alla fattiga militärers förhållningsorder.
Om Eva hade varit en skönhet, så skulle Vilfrid
hafva aktat sig, ty någonting vådligare för en fattig
karl finns icke än en vacker flicka utan förmögenhet;
man kunde säga, att hon liknar den lysande fana,
hvarmed man varnas för en väntad explosion.
Olyckligtvis var Evas lilla bleka och fina ansigte
en verklig snara, ty om man började att betrakta det,
så ville man icke sluta, och då hennes ögon med
ständigt vexlande uttryck mötte hans, då i hvarje af
hennes ord lågo en själfullhet och ett hemligt behag, som
hänförde honom, utan att han misstänkte faran för
sitt hjerta, så öfverlemnade han sig lugnt och sorglöst
åt det nöje, det obeskrifliga välbehag han kände i
hennes närhet.
Ingendera tänkte på, att de älskade, förrän det
redan var för sent. Den nyckfulle lille guden, på
hvilken Eleonore redan vid den ståtlige kaptenens
första åsyn prenumererat, och som hon nu i hvarje
ögonblick helt hjelplös åkallade, hade tvärt emot all reson
och förnuft flugit midt i den alldeles likgiltiga Evas
famn.
Då Vilfrid märkte, hvilket oförlåtligt misstag han
begått, drog han sig genast tillbaka. Icke ett enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
