Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grosshandlarens upplysta våning, han igenkände nästan hvar och
en, men den hans blickar sökte syntes alls icke till.
Han kände emellertid husets vanor och Evas
ställning tillräckligt, för att förmoda, det hon vid denna
tid strax före soupern troligen befann sig i kök eller
serveringsrum; och då han visste, att man i trappan
kunde se rakt in i fönstret till detta senare som låg
lägre och i vinkeln inåt gården, steg han, icke utan
fruktan att möta någon och blifva igenkänd, hastigt
in genom porten.
Då man går i sådana afsigter som kapten Vilfrid,
lyckas man tyvärr nästan alltid. "Naturen har befallt,
och saken verkställes", säger Ehrensvärd på sitt korta,
diktatoriska sätt, och dermed är i sanning allt
förklaradt.
Då Vilfrid kommit upp till fönstret i trappan,
hade han midt emot sig på andra väggen det fönster,
hvarpa han tänkt, och som värmen af den starka
ekläreringen derinne i våningen var tryckande, hade man
till och med öppnat detsamma.
Knappt tio alnar ifrån honom, belyst af
gasskenet, stod Eva vid ett bord, sysselsatt att upplägga
glace, som en betjent bredvid ordnade på en bricka.
Af hela hennes drägt såg han, att hon tydligen
aldrig varit inne bland de främmande. Hon hade
knutit en liten ljusblå silkeshalsduk öfver hufvudet,
och de långa hårflätorna, hvilkas tyngd generade henne,
då de voro uppfästa, hängde utåt ryggen; hennes
klädning var uppknuten, och hon hade ett stort, hvitt
förkläde framför sig.
Kaptenen drog upp rockkragen så högt som
möjligt, sköt ned hatten och höll sig åt sidan för att
kunna se utan att sjelf blifva igenkänd. Emellertid
var trappan icke så mycket upplyst, och skenet der
inne skulle troligen hindra Eva att urskilja någonting
i fönstret midt emot, i fall hon händelsevis tittade ut.
Brickan var nu full, och betjenten aflägsnade sig,
men möttes i dörren af fru Tullbom, som kom in i
rummet och sade helt högt och hastigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
